För några dagar sedan hände någonting som jag inte har orkat ta upp i bloggen .
Jag har inte orkat skriva om det, för att jag blir helt skakig när jag tänker på de  , men de är så här att Gnidde har somnat in.
För er som inte vet vem de är så kan jag säga att det var en  B-ponny som jag fick låna i två år.
Han var inte vilket häst som hälst utan han var en kung enligt alla som kände och viste vem han var.
Han tog upp mig från lätt D till medelsvår hoppning.
Jag minns så väl att jag vann första gången jag tävlade med honom och så fortsatte det varje gång, vi fick alltid en rosett med oss hem.
Min mamma sa alltid de här innan jag skulle in på banan och tävla ( se till at njut nu för en sån här ponny kommer vi aldrig träffa på igen )
Jag var ju inte så gammal så att jag förstod inte vad hon menade men nu förstår jag verkligen vad hon menade, för att det finns ingen som honom.
Den dagen jag skulle lämna tillbaka minns ja så väl , jag grät floder hela veckan innan han skulle åka och och veckan efter han hade åkt.
Den här ponnyn var verkligen special för mig  , jag tror inte kan förstå hur mycket jag saknar honom och hur mycket jag vill ha tillbaka tiderna med honom.

Vi vann KM 2006 och tog DM silver och 2007  tog vi DM guld .
Och 2006 vann vi skol DM idividuelt och lag.


rest in pease , hoppas vi ses igen sen <3



vann LA på ett meeting


Vann DM för södermanland 2006 och vann sjävla klassen också ,
det är färför de är två täcken.